Nu så, inför fiskepremiären så fick fiskeaffären ett besök och efter många år så köpte jag en fiskeväska som rymmer 4 plastlådor för både små och stora drag.
Tömde den gamla som varit med sen Hedenhös och det blir lite så där pilligt och mysigt när man håller på. Hur som helst så hade vi helgen innan satt i båten i den lilla sjön Fiolen. En liten fin sjö som är kall, mörk, djup och väldigt ren. Förr i tiden för inte alltför länge sen så drack man vattnet från sjön!
Gädda och Aborre
Ja, det är vad som finns där. Och det finns gott om dom! Finns lite Sik kvar där även om jag personligen inte har sett något men Riittas pappa fiskade med nät för många år sen och fick fin sik. Men det är nog så att gäddan och aborren har tagit över och blivit bossarna i sjön.
Som alla fiskare vill man ju åt the Mother of all Pikes. Gammelmormor. Härskarinnan i det djupa. Hon som är den som håller Familjen ihop. Den store.. Inför den annalkande fiskepremiären så följde de tankarna med mig när jag lastade kärran med spöt, elmotorn och den nya fina väskan.
Fiskepremiären
Låt mig påpeka att det ”blåste” lite. Lite mörka moln och regnet kunde komma men med den ivern som jag hade inför fiskepremiären så sköt jag bort sådana negativa tankar. Kallt var det med men jag hade en tjock långärmad med en vindjacka så det var helt OK.
Konstigt det där med vind..Man står och tittar ut från stranden och tycker att det inte är så farligt. Vad man inte tänker på är att:
Tänk på
- Man har elmotor (inte gjord för alltför grov sjö)
- Ankare som är en halv stenplatta (som man har i trädgården mm)
- Har inte förberett kastspöt innan.
Så jag ror ut från vassen en bit, känner att vågorna kanske är lite för mycket men slänger i ankaret och fäller ut elmotorn, fäster kablarna från batteriet och ska börja rigga spöt. Men inte håller ankaret, jag glider snabbt mot vassen medans jag precis har börjat föra linan mellan öglorna på spöt.
Lite muttrande lägger jag ner spöt och börjar ro ut igen. Men glider igen så jag suckar och ror in mot land igen. Sätter mig ner och riggar färdigt spöt, krokar på en 12 grams spinnare som har lite mörka ”aborrfärger”. Känner igen att det börjar pirra lite förväntansfullt. Ror ut och gasar upp elmotorn. Den svarar fint och jag börjar färden ut.
Färden
När jag säger att den svarar fint så är det precis att det går. Kastar ut och släpper linan fri så att draget får distans till båten. NU njuter jag faktiskt. Blir lite hög sjö när vindarna ökar men snabbt så lägger den sig och det böljar lite fram och tillbaka. Känner på linan att draget går som det ska och inser snabbt att det blir till att ”trolla” idag. Ankaret håller inte för denna sjö att stanna och kasta på valfri plats men det gör inget. Spänningen och väntan på hugget när man trollar är skönt.
Tänk igen innan du åker ut
Jag tänker lite hastigt om det är lönt att gå ut i det öppna men tanken var som sagt hastig och jag kör ut. Var kanske inte det bästa valet men fortfarande går det bra med elmotorn. Inget napp än men det är bara första rundan och jag har ju tid på mig. Ute i det öppna och djupa kan jag stänga motorn och bara driva. Vevar in för att byta drag till en wobbler. Även den har abborfärger fast lite ljusare. Men shit vad båten driver snabbt..Kastar ett par kast men upplever att vinden har tilltagit lite.
Väl på andra sidan så vänder jag båten och ska tillbaka. Och nu börjar det bli jobbigt! Elmotorn orkar inte riktigt svara mot den ökade vinden utan åker i sidled samtidigt som vågorna gör att båten åker med i vindriktningen. Vilken fiskepremiär tänker jag och muttrar igen medans jag lägger ner spöt mellan benen, sätter motorn i rakt läge och hjälper till med årorna. Det gör susen och nu åker båten finfint medans jag med inte alltför stor ansträngning hjälper till med årorna.
Vad händer om jag får napp?
Ja, exakt. Nu går det fint men jag frågar mig själv frågan: Vad händer om jag får napp? Hinner knappt tänka klart förrän slirbromsen på haspelrullen går på. Den där lyckliga känslan går genom kroppen när jag stänger motorn och jag greppar spöt för att se vad det är. Bottennapp eller riktigt napp? Jag vevar in lite stilla och nu rusar linan igen. Spänner bromsen lite till och känner de välbekanta rycken på att det är gädda på!
Jag har ett lättviktsspö för att jag vill verkligen känna fisken när jag får den så att även ett litet byte känns.
Men samtidigt som jag njuter märker jag att båten snabbt glider mot land och precis där det ligger stora stenar. Både under vattenytan och synliga. Vågorna är inte skrämmande men det blåser och båten är lätt så det går fort. Nu får jag inte njuta av drillningen utan det blir till att snabbt veva in. Försöker att slänga i ankaret men lönlöst och resulterar bara i att båten vänder sig och linan hamnar på sidan av båten och lite under den.
Den känslan
Ja, det är irriterande men jag får kontakt igen med gäddan och den rusar igen. Litet leende för det är ju en härlig känsla men båten är nu bara några meter från klipporna/stenarna. Gäddan är nu nära så jag tar håven och har den halvvägs över när den spritter till och släpper…
Besvikelsen hinner inte sätta sig för nu är det bråttom. Fram med årorna och genom ett under så har båten glidit mellan stenarna. Får båten på rätt köl och ror ut, sätter motorn rakt igen och hjälper till med årtag. Där kommer besvikelsen att gäddan släppte men känner ändå glädje och tillfredsställelse över nappet. Jag inser att läget är lite för jobbigt för att fortsätta och bestämmer mig för att avsluta fisketuren. Hakar på en annan spinnare för att ha på medans jag åker hemåt och pang igen!
Denna gång är jag på en led där jag vet att det kan vara botten och så var fallet. Försökte genom att sätta motorn på back för att om möjligt få bort draget men tyvärr, det var för bökigt och draget släppte. Så nu fick det vara. Hemåt och i koncentration för att utan fler missöden komma fram.
Var det värt det?
Men absolut! I det stora hela så var det en skön resa och fiskepremiären var godkänd trots ngt hög sjö. Nu vet jag vad elmotorn klarar för vind så nästa gång blir det vid lugn sjö och med ett ordentligt ankare.
Så gott folk. Tycker du om att fiska så tänk inte bara att det vore skönt att komma ut. Bara ut och fiska! Även om det är att meta från land så är det ett fruktansvärt avstressande avbrott. Frisk luft och förhoppningsvis lite mat på bordet också.
Hoppas det var lite glädjande läsning och att fiskepremiären som du har framför dig blir av;)